Säga hur länge jag har hållit på med något

På A2 talade du om hur länge något har varat med perfekt: I've lived here for five years (A2 #5). Det tempuset har en partner — pågående perfekt, Present Perfect Continuous. Det behövs när det viktiga inte är vad som är gjort, utan vad personen håller på med och hur länge processen redan har pågått.

Formen består av två bekanta delar: från perfekt — have eller has och been (tredje formen av be), från den pågående formen — verbet på -ing.

I det korta svaret upprepar man inte been: bara have eller has. Och been betyder här inte ”varit”: det är en hjälplänk som förbinder perfekt med den pågående formen, och man behöver inte översätta den för sig.

När man använder det.

Processen började i det förflutna och pågår nu — oftast med orden for, since, How long…?: I've been learning English for three years. På svenska står här ofta perfekt (”jag har pluggat engelska i tre år”), men med ”sedan” också presens (”jag bor här sedan 2020”). Engelskan tar alltid perfekt, eftersom den mäter perioden från det förflutna fram till i dag.

Processen har nyss tagit slut, och spåren syns: You're out of breath. Have you been running? Vi ser inte själva löpningen, utan att personen är andfådd. Likadant: The streets are wet — it's been raining.

En sysselsättning som har upprepats på sistone: I've been sleeping badly lately. She's been calling me every day this week.

Jämför med enkelt perfekt. Den pågående formen talar om sysselsättningen, den enkla — om resultatet.

Därav en praktisk regel: på frågan How long…? svarar man oftast med den pågående formen, på How many…? och How much…? — med den enkla. Ett antal färdiga saker avslutar handlingen, medan den pågående formen håller den öppen: I've read three chapters, men inte ”tre kapitel under arbete”.

Med verben live, work, study, teach passar båda formerna: I've lived here for ten years = I've been living here for ten years. Den pågående formen låter lite mer tillfällig: så säger man om något som snart kan ändras.

En ton av missnöje. Pågående perfekt hörs ofta i klagomål: Someone's been using my laptop! Talaren ser spåren av någon annans sysselsättning, och den gillar hen inte. Enkelt perfekt skulle bara meddela ett faktum. I nekande form är skillnaden densamma: I haven't been sleeping well — sömnen har inte fungerat på sistone; I haven't slept — något resultat finns inte alls, jag har inte sovit alls.

Tillståndsverb används inte i den pågående formen. De beskriver inte en handling, utan ett läge: know, like, love, want, believe, understand, own, be. Med dem — bara enkelt perfekt: I've known her since school. We've had this car for ten years. have i betydelsen ”äga, ha” har ingen pågående form, men i betydelsen ”uppleva, tillbringa” har det det: We've been having problems with the car.

Så säger man inte. ✗ I've been having this car for ten years → ✓ I've had this car for ten years.

Testa dig själv. Hur säger man ”jag har väntat i tjugo minuter nu”? Vilken form behövs i I've ___ (read) fifty pages och varför? Kan man säga I've been knowing him for years?