Hålla igång ett samtal och fråga efter detaljer

Ett levande samtal hålls igång av korta repliker: ”eller hur?”, ”jaså?”, ”jag också”, ”inte det?”. På svenska räcker det ofta med några oföränderliga ord. Engelskan bygger dem alltid av samma material — hjälpverbet i den mening som du svarar på. Det upprepas som ett eko: i påhänget, i ekofrågan, i ”jag också”. Därför är första steget alltid detsamma: hitta det verbet.

Var man hittar hjälpverbet. Om meningen har be, have (i perfekt), can, will eller ett annat modalverb, är det ekot. Om inte — i Present Simple och Past Simple — tar do, does eller did den rollen, som i en vanlig fråga.

Påhängsfrågan. Ett påstående, ett kommatecken och en kort fråga — ”…, eller hur?”, ”…, va?”. Påhänget har motsatt tecken mot meningen: efter ett jakande påstående — ett nekande påhäng, efter ett nekande — ett jakande. I påhänget står bara hjälpverbet och ett pronomen.

Specialfall. I am får påhänget aren't I: I'm late, aren't I? Orden never, hardly, nobody är redan nekande (B1 #12), och därför är påhänget efter dem jakande: You've never been to Wales, have you? Efter Let's… blir påhänget shall we: Let's have a break, shall we?

Intonationen avgör om du frågar eller inte. Rösten går ner på påhänget ↘ — du är säker och väntar dig medhåll: Lovely day, isn't it? Det är oftast så man inleder ett samtal med en okänd person. Rösten går upp ↗ — du vet verkligen inte och frågar: You're from Leeds, aren't you? — ”…eller har jag fel?”.

Kort svar. På ett påhäng och på varje ja/nej-fråga svarar man med samma eko: — You're from Leeds, aren't you? — Yes, I am. / No, I'm not. I'm from York. Ett naket Yes eller No låter torrt.

Ekofrågan — ”Jaså? Verkligen?”. Hjälpverbet och pronomenet med samma tecken som hos den andra, och en höjning av rösten. Så visar man intresse eller förvåning och ber den andra berätta vidare:

För att fråga efter en detalj som du inte hörde, stoppa in did you say i en vanlig fråga: Sorry, where did you say she works? — ”Förlåt, var sa du att hon jobbar?”. Eller enklare: Sorry, what did you say?, Sorry, could you say that again?

So do I och Neither do I — ”jag också” och ”inte jag heller”. So + hjälpverb + subjekt — medhåll med ett jakande påstående. Neither + hjälpverb + subjekt — medhåll med ett nekande. Ordföljden är omvänd, som i en fråga.

Verbet tas från den andras replik — samma verb och i samma tempus. Svenskans ”Det gör jag också”, ”Det är jag också” fungerar likadant: verbet upprepas och står före subjektet. Efter Neither är verbet jakande: nekandet sitter redan i neither, som i neither … nor (B1 #6). Nor do I betyder samma sak som Neither do I och hörs mycket ofta i brittisk engelska. Subjektet kan vara vilket som helst: — Anna likes jazz. — So does her husband.

I vardagligt tal är det enklare: Me too i stället för So do I och Me neither i stället för Neither do I. De här formerna ändras inte, men de låter slarvigare; i skrift och i formellt tal behövs den fullständiga formen.

Säga emot — samma eko, utan so och neither, med betoning på pronomenet: — I love winter. — Oh, I don't. — I can't stand jazz. — Really? I can. — I've never been to Paris. — I have.

En nekande fråga uttrycker förvåning eller att man väntar sig medhåll: Isn't it beautiful? — ”Visst är det vackert?”; Didn't you get my message? — ”Fick du inte mitt meddelande?”; Haven't we met before? — ”Har vi inte träffats förut?”.

Svaret följer fakta, inte frågans form. Fick du meddelandet — Yes, I did (svenskans ”jo”). Fick du det inte — No, I didn't. Likadant svarar man på ett påhäng efter ett nekande: — You didn't call him, did you? — No, I didn't. (ringde inte). Yes står alltid med ett jakande verb, No med ett nekande.

Jämför:

Så säger man inte. ✗ I'm late, amn't I? → ✓ I'm late, aren't I? Formen amn't finns inte i standardengelska.

Testa dig själv. Vilket påhäng har She's never been here? Hur håller man med om I can't sleep in hot weather? Du har fått mejlet; vad svarar du på Didn't you get my email?