Fråga artigt och säga att man inte vet

En direkt fråga till en okänd person — Where is the station? — är rätt byggd men låter tvär, nästan som ett krav, till och med med Excuse me (A1 #21). Det blir artigare om man slår in frågan i ett omslag: Could you tell me…? — ”kan du säga…?”, Do you know…? — ”vet du…?”. Resultatet är en indirekt fråga — en fråga som ligger inuti en annan mening.

Hur den är byggd har du redan sett i återgivna frågor (B1 #15): rak ordföljd, inget do, och i en ja/nej-fråga — if. Det finns en enda skillnad. I återgivningen berättade du om en fråga som ställdes tidigare, och tempus förskjöts. Här ställer du din egen fråga nu, och därför står tempus kvar som i den direkta frågan.

Formen: omslag + frågeord (eller if) + subjekt + verb.

Tre saker ändras samtidigt. Ordföljden blir rak: först subjektet, sedan verbet — where the station is. Hjälpverben do, does, did försvinner, och deras ändelse flyttar tillbaka till huvudverbet: does … open → opens, did … cost → cost. En fråga utan frågeord, som besvaras med ”ja” eller ”nej”, får if eller whether — det är svenskans ”om”. Svenskan gör för övrigt likadant i bisatsen: ”Var ligger stationen?” → ”Vet du var stationen ligger?”

Om frågeordet är subjekt. I frågorna Who lives here?, What happened? är ordföljden redan rak, och något do finns inte. Därför ändras ingenting i omslaget: Do you know who lives here?, Could you tell me what happened? Men i What is that building? är subjektet that building, och det ska stå före verbet: Do you know what that building is?

Omslagen — från det enkla till det mjukaste:

I was wondering if… betyder ordagrant ”jag undrade om…”, och dåtiden handlar inte om det förflutna: den gör begäran mjukare, precis som could i stället för can. Svenskan kan göra likadant: ”Jag undrade om du kunde hjälpa mig”. Och I wonder… utan dåtid — ”jag undrar…”, en tanke högt: I wonder where she is. — ”Jag undrar var hon är”.

Frågetecknet bestäms av omslaget. Om omslaget är en fråga (Do you know…, Could you tell me…), står det ett frågetecken i slutet. Om det är ett påstående (I don't know…, I wonder…, I was wondering…), står det en punkt i slutet, fast det finns ett frågeord inuti.

Säga att man inte vet. Samma indirekta frågor står efter I don't know, I'm not sure, I can't remember, I have no idea:

if eller whether. Nästan alltid går båda; whether är lite mer formellt. På svenska heter båda betydelserna ”om”, men på engelska är det två olika ord: if betyder här det frågande ”om” (”huruvida”), inte villkorets ”om” (”ifall”). Därför kan framtid stå efter det: I don't know if he'll come. — ”Jag vet inte om han kommer”. Regeln ”efter if presens i stället för framtid” (A2 #27) gäller bara villkorets ”om”.

Jämför med återgivning:

Frågeord + to + verb. När det gäller vad man ska göra kan bisatsen kortas ner: I don't know what I should do = I don't know what to do. Svenskan säger oftast hela bisatsen — ”jag vet inte vad jag ska göra” —, men på engelska är kortformen mycket vanlig. Så fungerar what, where, how, who, which, when och whether:

Handlingen i den här formen utförs av samma person som i huvudsatsen, eller av ”vem som helst”. Före to går bara whether, inte if: whether to stay.

Så säger man inte. ✗ I don't know why to go → ✓ I don't know why I should go. Med why finns ingen kortform — bara en hel bisats.

Testa dig själv. Hur frågar man artigt Where's the nearest cash machine? Varför står det en punkt i slutet av I wonder where he is? Hur säger man I don't know what I should say kortare?