Jämföra ”förr” och ”van vid”

I A2 #28 lärde du dig used to — ”så var det förr, men inte nu”: I used to live in a village. Där fanns också en varning: det finns en liknande konstruktion, be used to, och den betyder något helt annat. Nu går vi igenom båda, och dessutom get used to och would om det förflutna.

Tre konstruktioner med ordet used:

used to — repetition från A2 #28. Talar bara om det förflutna och bara om sådant som har upphört: I used to smoke. — ”Förr rökte jag”. Frågor och nekande meningar bildas med did, och då försvinner -d: Did you use to play football? I didn't use to like coffee. Med there blir det ”förr fanns det här”: There used to be a cinema here. Om nutiden finns inget used to: om det du brukar göra nu säger man usually — I usually get up at seven.

be used to — ”jag är van vid det”. Det är ett tillstånd: du har redan vant dig, och det är varken svårt eller konstigt för dig. be böjs efter person och tempus, medan used to står kvar som det är:

Varför det står -ing efter be used to. Här är to inte infinitivmärket före ett verb utan en preposition, som in i interested in (B1 #26) eller for i apologise for (B1 #16). Och efter en preposition står verbet i formen på -ing. På svenska står ”att” + infinitiv efter prepositionen (”van vid att köra”), men engelskan tillåter inte det. Testet: om man kan sätta ett substantiv i stället för verbet (I'm used to the cold), är to en preposition, och verbet efter den blir I'm used to working.

get used to — ”vänja sig”. Det är en process: det var ovant, det blir vant. get böjs i tempus som vilket verb som helst:

I've got used to it och I'm used to it betyder nästan samma sak: det första säger att du har gått vägen från ovant till vant, det andra hur det ligger till nu.

Hur man skiljer dem åt på en sekund. Titta på ordet före used:

• före det står ingenting (I used to) — det är det förflutna, sedan följer grundformen;
• före det står be (I'm used to, She was used to) — ”vant”, sedan följer -ing;
• före det står get (I'm getting used to, You'll get used to) — ”vänja sig”, sedan följer -ing.

Jämför:

would om upprepade handlingar i det förflutna. När man berättar om det förflutna kan man i stället för used to säga would + verb — om handlingar som upprepades: Every summer we would go to my grandparents'. My grandfather would take us fishing. — ”Varje sommar åkte vi till mormor och morfar. Morfar brukade ta med oss ut och fiska”. Kortformen är 'd: We'd swim in the river every day. Oftast inleder man berättelsen med used to eller med ett tidsuttryck (When I was a child…, Every summer…), och fortsätter sedan med would: så låter ett minne.

would har två begränsningar:

• bara handlingar, inte tillstånd. Med verben be, have, live, like, know går bara used to: I used to have a dog, men inte ✗ I would have a dog. Det senare betyder ”jag skulle ha en hund” — villkorssatser av typ 2 (B1 #8);
• sammanhanget måste gälla det förflutna. Utan det läses I would go to the cinema som ”jag skulle gå på bio”.

Svenska ledtrådar. ”Förr (men inte nu)”, ”brukade” — used to eller would. ”Är van vid”, ”känns normalt för mig” — be used to. ”Har vant mig” i betydelsen ”har till slut vant mig” — have got used to. ”Håller på att vänja mig”, ”kommer att vänja mig”, ”kan inte vänja mig” — get used to.

Fler exempel:

Så säger man inte. ✗ I got used to get up early → ✓ I got used to getting up early. Efter get used to, precis som efter be used to, står -ing.

Testa dig själv. Sätt in formen: I used to ___ (drive) och I'm used to ___ (drive). Hur säger man ”Du kommer att vänja dig”? Kan man säga When I was a child, I would have a cat?