Återge andras råd

Efter B1 #15 kan du återge vilka ord som helst med said, told och asked. Men när man berättar om ett samtal är avsikten ofta viktigare än orden: personen gav ett råd, vägrade, lovade, erbjöd sig. Engelskan återger avsikten med ett enda verb. He said, "I'll help you" → He offered to help me. Återgivningen blir kortare, och det syns direkt varför personen sa det.

Formen: tre mönster. Verben delas in i tre grupper efter vad som följer efter dem. Gruppen måste man lära sig tillsammans med verbet.

Verb + vem + to + verb. Den som talar vill att någon annan ska göra något, och därför måste den personen nämnas. Nekande — not to.

Hit hör också ask och tell från B1 #15: asked me to wait, told us not to be late.

Verb + to + verb, utan mottagare. Den som talar tar på sig uppgiften själv eller vägrar själv, och därför behöver ingen annan person nämnas.

Verb + -ing, eller preposition + -ing. suggest föreslår en idé för alla, och den som ska utföra den nämns inte — därav -ing. Efter en preposition (for, on) står verbet alltid i -ing-form.

suggest har också en andra variant — med en hel sats: She suggested that we should go by train. Den är praktisk när man vill säga vem förslaget gäller.

Vad som blir enklare. Efter avsiktsverben behövs ingen tempusförskjutning från B1 #15. Formen to + verb och -ing-formen har inget eget tempus: tempus bärs av själva avsiktsverbet. Jämför: He said he would call me — återgivna ord, med would; He promised to call me — återgiven avsikt, och would behövs inte längre. Återgivningen blir inte bara kortare utan också enklare.

Några av de här verben kan också ta en hel sats med that: She promised that she would call, He agreed that the plan was good. Men för en avsikt låter den korta formen mer naturlig. När man berättar om ett samtal varvar man oftast avsiktsverben med said och told. Om alla repliker återges med said blir berättelsen enformig, och om alla återges med avsiktsverb låter den som ett mötesprotokoll.

Vilket verb när. Ledtråden finns i talarens egna ord:

Ett direkt råd: You'd better… Innan du återger ett råd måste du kunna höra det och ge det själv. Utöver should (A2 #11) och If I were you (B1 #8) har engelskan ett råd med en varning: had better + verb utan to. Det betyder ”gör så, annars blir det dåligt”. had är här inte dåtid: formen är fastfrusen och gäller nuet eller den närmaste framtiden. I tal förkortas den nästan alltid: 'd better.

Nekande — not efter better: You'd better not. 'd är här had, inte would, fast det skrivs likadant.

should eller had better? You should see a doctor — ett lugnt råd, ”det vore bra om”. You'd better see a doctor — mer bestämt och om ett konkret fall: om du inte gör det får det följder. Därför säger man inte had better om allmänna sanningar: People should sleep eight hours, inte had better. Till en chef eller en främling kan You'd better… låta som ett hot; om sig själv — I'd better go — säger man det alltid och till alla.

Återgivning. Ett direkt råd återges med ett avsiktsverb: "You'd better see a doctor" → She advised me to see a doctor; "You'd better not swim here" → He warned us not to swim there. had better förskjuts inte i återgivningen, och varianten med said går också bra: She said I'd better see a doctor.

Jämför offer och suggest — svenskan skiljer på samma sätt mellan ”erbjuda sig” och ”föreslå”:

offer — erbjuda sig själv, sin hjälp eller en sak; suggest — föreslå en idé.

Fler exempel:

Så säger man inte. ✗ He insisted to pay → ✓ He insisted on paying. Efter insist kommer alltid on och -ing-formen. ✗ You'd better to go → ✓ You'd better go. Efter had better, som efter ett modalt hjälpverb, står inget to.

Testa dig själv. Med vilket verb återger man "Let's take a taxi"? Vad är fel i He advised to rest? Hur säger man ”Det är bäst att du inte kommer för sent”, och hur återger man det?